Vill du sälja en guldklocka finns en trygg utgångspunkt: klockan kan sällan bli mindre värd än guldet den innehåller. Den botten går att räkna ut ganska nära, och den bygger på tre saker som samspelar, guldhalten i karat, boettens vikt i gram och det guldpris som gäller just den dagen. Men en fungerande märkesklocka är ofta värd mer än så, och det är skillnaden mellan de två som avgör hur du bör sälja.
Guldvärdet är golvet, inte taket
En guldklocka bär två värden samtidigt. Det ena är metallvärdet, det en uppköpare betalar för guldet oavsett vad klockan är. Det andra är klockvärdet, som styrs av märke, modell, skick och efterfrågan. Metallvärdet fungerar som ett golv. Ingen seriös köpare betalar mindre än vad guldet kan smältas ner till, för det är alltid det klockan minst är värd. Hur de två delarna vägs samman går vi igenom mer utförligt i guiden om guldklockans värde.
Det som ofta kallas skrotguldsbotten är just detta golv: guldets vikt gånger dagspriset, minus den marginal uppköparen tar. Den siffran är trång och förutsägbar. Klockvärdet är det som kan lyfta betydligt över den.
Vad stämpeln 750 och 585 faktiskt säger
Guldets renhet står stämplat inuti boetten eller på baksidan. I Sverige anges den både i karat och i tusendelar. Enligt Swedac, som är tillsynsmyndighet för ädelmetaller, visar finhaltsstämpeln metallinnehållet i tusendelar: 750 betyder 75 procent rent guld, alltså 18 karat, medan 585 motsvarar 14 karat, och 375 är 9 karat. Reglerna följer lagen om handel med ädelmetallarbeten. Ren, oblandad metall vore 999, men så mjukt guld håller inte för en klocka som ska bäras.
Här ligger en fälla värd att känna till. Förgyllda klockor och gulddoublé ser ut som guld men har bara ett tunt skikt över en kärna av stål eller mässing. En sådan klocka saknar guldvärde att tala om. Det är stämpeln, inte färgen, som avgör om det finns en metallbotten alls.
Så räknar du fram renguldvikten
Botten räknas i två steg. Först måste du skilja ut det som faktiskt är guld. En klocka väger mer än sin ädelmetall: glaset, urverket, fjäderstängerna och ibland en baksida i stål räknas inte. Kvar blir guldpartiernas bruttovikt, oftast boetten.
Sedan omvandlar du bruttovikten till renguld genom att multiplicera med finhalten. En boett i 18 karat som väger 20 gram innehåller 20 gånger 0,750, alltså 15 gram rent guld. Samma boett i 14 karat ger 20 gånger 0,585, ungefär 11,7 gram. Vikten är identisk, men renguldvikten skiljer drygt tre gram, och det syns direkt i vad guldet är värt.
Guldvärdesbottnen blir därmed renguldvikten gånger priset per gram rent guld. Den formeln håller oavsett hur priset rör sig, och den låter dig kontrollräkna vad en uppköpare erbjuder.
Därför nämner vi ingen kronsumma
Guldpriset står aldrig stilla. Det noteras på världsmarknaden i dollar per troy ounce, en enhet på cirka 31,1 gram, och räknas om till kronor per gram. Både metallpriset och växelkursen ändras dagligen, så en exakt siffra i en text som denna vore fel redan nästa vecka. Slå i stället upp det dagsaktuella guldpriset per gram när du står i begrepp att sälja, gärna i en tjänst som jämför vad flera guldköpare betalar. Då sätter du in din egen renguldvikt i en färsk siffra.
När märket väger tyngre än metallen
För en enkel klocka från ett mindre känt märke kan guldvärdet vara det mesta av värdet. Men vänd på det för en eftertraktad märkesklocka. Ett fungerande urverk, ett namn som Omega eller Rolex och rätt modell kan göra klockan värd mångdubbelt mer hel än nedsmält. Då blir guldbottnen närmast irrelevant, det är samlarvärdet och funktionen som styr. På systersajten Herrur går vi djupare i vad som gör en märkesklocka intressant för samlare.
Slutsatsen är enkel men viktig: smält aldrig en klocka på ren rutin. Låt guldvärdet vara din trygga nedre gräns, men värdera klockan först så att du inte säljer bort ett samlarvärde för metallpris. När du vet vilken av de två delarna som väger tyngst kan du välja rätt kanal och sälja klockan där du får mest betalt.